nattis.

Tårarna rinner nerför kinden och jag frågar mig själv vart tiden tar vägen? Det går så himla fort! Det sjukaste är väl att han gör mig mer och mer lycklig! Trodde verkligen inte att man kunde känna sån här lycka! Men jag lovar, det kan man!:) På bild 1 var han nog inte ens en timme! Bild två är sju månader och några dagar senare! Vart gör man av tiden? Varje dag,timme,minut och sekund med dig är värt allt för mig! Tack min fina son för att du finns!